Bokrecension - Underhåll och driftsäkerhet

När vi startade Sustainability Circle för 15 år sedan fanns det en frustration att Underhåll var underutnyttjat. I vissa fall också underutvecklat. Så uppdraget vi fick och tog var att försöka ändra det och skapa ett mer utvecklat och respekterat underhåll. Ta underhåll in i styrelserummet. Det var bland annat därför som vår förste styrelseordförande och grundare blev Anders Källström som ju är ekonom men inte kunde något om Underhåll. Däremot en hel del om styrelserum och utveckling.

Ungefär samtidigt fanns också ett allt ökande fokus på hållbar utveckling men också en frustration då det mest var prat och powerpoint.

Vad skulle man göra om man ville hållbar utveckling på riktigt? Jo satsa på underhåll. Det är sunt förnuft och vetenskapligt bevisat att det finns en korrelation mellan resurseffektiv och hållbar, mellan långsiktig och hållbar, saker som mycket länge varit uppenbara och naturliga för underhåll.

Sagt och gjort, genom att jobba för ett mer utvecklat underhåll lämnar vi ett praktiskt bidrag till hållbar utveckling.

Men om underhåll skall bli mer erkänt och respekterat måste fler än redan frälsta inse sambanden. Vi har starka motkrafter, slit och släng, konsumtionssamhälle, kvartalsekonomi, köpa nytt är coolare än att reparera, och kan man reparera akut och lösa en kris är man en hjälte, teoretiska utbildningar anses finare än praktiska, alla skall läsa på högskolan.

Så att utveckla ett språk som på ett bättre sätt engagerar och förklarar det verkliga värdet är en kontinuerlig uppgift. Sedan 2015 pratar vi om Smart Maintenance. Vi har också försökt lyfta Upcycling som ett bättre alternativ än recycling. Med upcycling menar vi i grunden ett utvecklande underhåll, inte bara säkerställa funktion, utan utöka funktion och öka förmåga. Smart Maintenance har satt sig som ett vedertaget begrepp, akademiskt definierat av Jon Bokrantz på Chalmers. Upcycling inte lika mycket.

Det senaste är att prata mer om driftsäkerhet. Det innehåller mer av vad som är målet inte vad som är uppgiften. Underhåll är en uppgift. Det är också ett mål som naturligt är hela företagets. Där underhåll i bästa fall intresserar produktionen, men i sämsta fall bara just underhåll.  

Mer strategiskt och utvecklande, mer planerat och förebyggande, mer tekniskt och organisatoriskt utvecklat, mer framåtlutat, och lite mindre reaktivt och avhjälpande.

En utmaning är att underhåll är ett stort begrepp. Och att alla delar behövs. Det gamla som man tonar ner kommer aldrig helt försvinna. Det gör att efterhand som man lyckas utveckla sitt underhåll mot driftsäkerhet så ökar omfattningen och komplexiteten. Området och uppgiften blir aldrig mindre, alltid större. 

Nu har det kommit en ny bok som ramar in och lägger grunden för den fortsatta utvecklingen. Boken presenterades i ett webbinarium i slutet av april. Vi gillar att den heter Underhåll och driftsäkerhet – en introduktion.

Det var länge sedan vi fick en ny, omfattande lärobok inom underhåll och driftsäkerhet – men nu är den här! Den nya boken Underhåll och driftsäkerhet av Mirka Kans (Chalmers), Torbjörn Ylipää (Chalmers), Anders Ingwald (Linnéuniversitetet) och Phillip Tretten (Luleå tekniska högskola) samlar både grundläggande och avancerad kunskap på ett lättillgängligt sätt.  

Underhåll och driftsäkerhet är mer än checklistor och procedurer – det är en strategisk nyckel till effektiv och hållbar produktion. Men vad behöver vi egentligen kunna idag? Vilken kunskap har förändrats? Och vad måste vi lära oss för att ligga steget före?  

Den nya boken ramar in och strukturerar vår kunskapsdomän. Den ger en tydlig bild av de centrala begreppen, metoderna och standarderna vi behöver ha koll på – oavsett om vi är studenter, yrkesverksamma eller framtida ledare.  

Vi har förstås läst den:

Det första kapitlet, Vad är underhåll och driftsäkerhet? ger en allmän överblick och sätter dagens utveckling i sitt historiska perspektiv. Hur har underhåll utvecklats? Om du har en kompis som inte alls är tekniker och du vill förklara vad du jobbar med, ge dem detta kapitel att läsa, enkelt och tydligt och intressant.

Vi har alltid sagt i Sustainability Circle att om man skall lyckas bli mer hållbar behöver man utöka sitt tidsperspektiv, bli mer långsiktig och utöka sitt systemperspektiv. Alltså ta hänsyn till ett större system när man fattar beslut och agerar. Helt i linje med att kapitel 2 i boken förklarar systemperspektivets betydelse för underhåll. En klassisk utmaning är att skapa ett anläggningsregister som delar upp anläggningens alla enheter på ett logiskt sätt, i delsystem och komponenter. En utmaning är att det som är en naturlig systemgräns ur ett produktionsperspektiv, inte är det ur ett underhållsperspektiv. Allmänt är underhåll intresserade av en större granularitet, uppdelning, men det kan också lätt bli för stort och ohanterbart. Dagens tekniska IT verktyg underlättar men det är fortsatt en central och evig utmaning att underhålla och utveckla ett anläggningsregister som ger förutsättningar att planera och arbeta effektivt.

Att det tredje kapitlet förklarar grunderna och terminologin kring Hållbar Utveckling är naturligt för oss i Sustainability Circle. Det är också bra då det ofta ses som ett rekryteringsargument i relation till nästa generation. De vill hållbarhet och vill bidra till hållbarhet och om man lyckas förklara att underhåll bidrar, blir utbildningar och karriärer inom underhåll viktiga också för framtida generationer. För oss hade det här kapitlet kunnat vara fylligare. Ett centralt begrepp som saknas är försiktighetsprincipen. Ett annat är kreativ förstörelse. Båda dessa är viktiga för att fatta rätt beslut kring hållbarhet och underhåll.

Att jämföra bara baserat på inköpspris är fortsatt alltför vanligt även om livscykelkostnaden och livscykelperspektivet är det som påverkar ekonomin på riktigt. I det fjärde kapitlet trycks på att det gäller att optimera hela livscykeln och att det ofta är bra att satsa i början för att tjäna länge, medan det motsatta fortsatt är det vanligaste, så billigt som möjligt här och nu och fördyrningar efter hand.

Det är generellt korta tydliga kapitel, vilket underlättar att använda den som en uppslagsbok om det är några begrepp man inte känner sig trygg med. Där är också enkla men tydliga illustrationer.

Helheten kring underhåll kallas numer Asset management. På ledningsnivå sysslar man inte med underhåll utan med Asset management. Och i den sista delen i bokens inledning förklarar man vad Asset Management är och varför det är viktigt.

De följande kapitlen är mer detaljerade, eftersom vi nu rör oss i kärnan, först handlar det om designfasen och vad man bör tänka på och kunna i relation till Underhåll när man designar nya produkter och system:

6. Felorsaker och underhållstyper

7. Driftsäkerhet

8. Livscykelkostnadsanalys och livscykelanalys. Detta är kanske vårt favoritkapitel, på ett enkelt sätt påpekar det vikten av att tänka långsiktigt, helst hela livscykeln när man fattar beslut, och klargör grunderna i tänket både i relation till ekonomi och miljö. Det var ju ämnet för vår egen bok Hållbarhetsräkningen: https://www.sustainabilitycircle.se/post/hållbarhetsräkningen-vad-hände-sedan

Med rätta tipsar författarna om upphandlingsmyndighetens råd i denna fråga. Lätt förståeliga och med en praktisk excelmall att ladda ned :

https://www.upphandlingsmyndigheten.se/om-hallbar-upphandling/ekonomiskt-hallbar-upphandling/lcc-for-langsiktigt-hallbara-inkop/lcc-verktyg/

I Realiseringsfasen samlas kapitel som handlar om att förbereda driftsfasen, alltså steget mellan design och konstruktion och produktion och användande.

9. Underhållsstrategi – vi gillar att det rakt igenom boken finns en uppenbar och kontinuerlig koppling till hållbarhet: ”En underhållsstrategi skall alltså omfatta verktyg och processer som motiverar och engagerar medarbetare, underleverantörer och inte minst den egna företagsledningen till att arbeta för ständigt ökad hållbarhet i hela verksamheten.” Så sant som det är sagt!

Skall man bara läsa några få kapitel är detta ett som är bra att börja med.

Undrar dock hur många verksamheter som har en underhållspolicy beslutad av styrelse, vd eller koncernledning, Det vore en dröm.

10. Funktionssäkerhetsinriktat underhåll – RCM, i takt med att system och teknik blir mer komplex och viktig behövs mer avancerade metoder för att förhindra störningar.

Att ha en organisation som har kompetens och förmåga, tid att genomföra RCM och uppdatera den efterhand som anläggningen och omvärlden förändras.

Som del i RCM ingår metoder som är vanliga FMEA och Kritikalitetsanalyser som man måste förstå och behärska om man vill skapa driftsäkerhet.

Om RCM är ”svårt” är 11. Reservdelsplanering kanske enklare. Men det är förstås ändå viktigt. Alla kan förstå att för mycket reservdelar kostar onödigt med pengar och för lite reservdelar kostar också onödigt med pengar och dessutom säkert andra förluster som missnöjda kunder. Utmaningen med reservdelsplanering är kanske inte att det är teoretiskt svårt att förstå sambanden utan den rena volymen av arbete och kravet på kontinuitet i dessa processer. Och kanske också att lite som underhåll i sin helhet, reservdelsplanering är inte den process som får mest fokus när ett företag skall jobba med sina strategier och sin utveckling. Men den är förstås viktig och kan ofta vara ett bra första steg att frigöra kapital och tjäna lätta pengar. Vi har en tendens att överskatta risken med att sakna en reservdel och samla på oss för mycket. Eftersom kostnaden för att sakna när något händer är lätt att se, men vad det kostar att ha saker liggande hela tiden är svårare att uppfatta. Den vävs ju in i det vardagliga.

Visst är det konstigt att till exempel marknadsföringsstrategin anses viktigare och får högre prioritet. "Hälften av pengarna jag lägger på marknadsföring är bortkastade – utmaningen är att jag inte vet vilken hälft." (Tillskrivet John Wanamaker, pionjär inom modern marknadsföring.) Beloppen man lägger på reservdelsplanering kommer att vara mindre och de kommer löna sig, men ändå är den processen långt ned på listan för de flesta verksamheter.

Eftersom underhållsaktiviteterna är långsiktiga, över hela livscykeln, intermittenta (man gör det ofta sällan, oregelbundet) och ofta med komplexa beroenden och specifika detaljer är 12. Underhållsdokumentation viktigt. Att man säkerställer och uppdaterar all relevant underhållsdokumentation är ännu en ofta eftersatt uppgift. Dessutom förändras nu förutsättningarna för vad som är dokumentation med inträdet av generativ AI, digitala tvillingar, uppkoppling, smart phones och AR/VR. Det ger nya möjligheter att tillgängliggöra och visualisera, men behovet av att fokusera, säkerställa och uppdatera dokumentationen blir inte mindre för att den är digital. Snarare tvärtom kanske.

Den mest centrala dokumentationen av alla är nog anläggningsregistret som rätt utformat ger förutsättningar för en lönsam och driftsäker operation. På samma sätt är kanske arbetsorderprocessen och de dokument som hör ihop med den det mest grundläggande för att skapa en verksamhet med ordning och reda och förutsättningar för ständiga förbättringar och innovation.

Kapitel 12 i boken ger en riktigt tydlig och bra introduktion till vilken dokumentation som är viktig. Och som sagt kanske är detta det område som snabbast kommer att utvecklas och förändras, om man sätter till resurser, tack vare de nya digitala möjligheterna.

Det de flesta eftersträvar är 13. Totalt produktivt underhåll, och alla delarna beskrivs här enkelt, tydligt och översiktligt. Det finns förstås en standard med alla detaljer och alla termer, men man har gjort det enklare och därmed tydligare i boken och förenklat.

Visst, till slut behöver vi alla gå ner i detaljerna, men att för tidigt sikta på perfektion kan ofta bli ett hinder för framsteg. Strävan efter att varje detalj ska vara exakt rätt gör att beslut skjuts upp, projekt fastnar och idéer aldrig förverkligas. I stället för att vänta på det perfekta ögonblicket eller den perfekta lösningen, är det ofta bättre att agera med det som är "tillräckligt bra" och förbättra längs vägen. Perfekt är det godas fiende – och i en värld som rör sig snabbt är det de som vågar gå från idé till handling, även med brister, som skapar verklig förändring.

Detta är särskilt viktigt för underhåll och driftsäkerhet som är så brett och långsiktigt. Värdet av att vara perfekt i en del kan inte uppväga att man helt missar en annan del.

Arbetsflöde för underhållsprocessen - Processen för underhåll kan schematiskt beskrivas i ett cykliskt arbetsflöde:

1. Förbättring

   Identifiera och genomför åtgärder för att förbättra processer och resultat.

2. Beredning

   Planera vad som behöver göras, samla resurser och instruktioner.

3. Schemaläggning

   Bestäm när arbetet ska utföras och koordinera med andra aktiviteter.

4. Utförande

   Själva genomförandet av arbetet (t.ex. reparation eller service).

   (Direkt aktivitet.)

5. Rapportering

   Dokumentera vad som utförts, eventuella avvikelser och lärdomar.

6. Uppföljning

   Analysera resultat och säkerställ att åtgärderna haft önskad effekt.

·       Grå rutor representerar indirekta aktiviteter (stödjande arbete).

·       Vit ruta representerar direkt aktivitet (själva utförandet).

I denna enkla visualisering av total produktivt underhåll så gillar jag att det är tydligt att det är de indirekta aktiviteterna som är dominerande, tyvärr så är det ofta där det brister. Vilket väl är en organisations och ledarskapsfråga, som vi kommer till i senare kapitel.

Nu har vi planerat färdigt nu går vi över i genomförande, ett ofta använt talesätt är rätt underhåll på rätt sätt i rätt tid med rätt verktyg. Det finns faktiskt också underhålla sönder, never touch a working machine.

I driftfasen handlar det mest om på rätt sätt med rätt verktyg. Men kom ihåg att vi alltid behöver gå tillbaka och planera om baserat på vad vi upptäcker när vi utför, så i praktiken är det nog svårt att verkligen skilja på realiseringsfasen och driftfasen. Att utvecklas baserat på erfarenheterna kallar vi ju Douple loop learning, en av Sustainability Circles grundläggande principer.

För att kunna ha en effektiv dialog om underhåll behöver man ha grundläggande förståelse för begrepp som inspektion, övervakning, funktionskontroll, felsökning, återställning, reparation, renovering, översyn, förbättring, modifiering. Grunden läggs i kapitel 13. Underhållsaktiviteter

Länge har det ansetts innovativt och framåtlutat att jobba med 14. Tillståndsbaserat underhåll. Mycket utvecklingskraft har ägnats åt att bli mer tillståndsbaserad och det finns fortfarande en del att göra i många industrier. I den digitaliserade industrin, där det skapas fler och fler möjligheter och större och större värde av data, blir det dock en självklarhet. Kanske är vi dock fast i en historisk mer mekanisk industri när vi tänker tillstånd, vibration, temperatur, slitage. Det är på ett sätt logiskt då man måste kunna förutsäga felutvecklingen för att kunna jobba tillståndsbaserat. Typiskt så kan man kanske inte genom att mäta säga när en lampa eller ett kretskort kommer att gå sönder. Men efterhand som vi blir mer digitaliserade måste vi kanske hitta effektiva metoder för tillståndsbaserat underhåll för annat än våra mekaniska komponenter.

 

Kapitel 14 om tillståndsbaserat underhåll är alltså fortsatt mitt i centrum för vad som är viktigt om man skall utveckla driftsäkerhet och är ett av de kapitel man kan rekommendera som introduktion för den som har begränsat med tid eller intresse, men borde öka sin förståelse.

I kapitel 15 beskrivs Underhållsstyrningen, de 5 grå rutorna i underhållsprocessen. Vår erfarenhet är att det är fokus och effektivitet och resurser i dessa processer som är svårast att lyckas med. Kanske för att det är en indirekt koppling till skillnad från de faktiska underhållsaktiviteterna. En av mina ”favoritanekdoter” är från en verksamhet som klagade på att allt underhåll var oplanerat men som på frågan om vem som har till ansvar att planera och bereda, ingen. Om man inte har ett tänk och en organisation lär det sällan hända. Och som vanligt i alla andra kapitel får man en riktigt bra översikt av vad som ingår i en komplett underhållsstyrning.

 Även om det ofta är ganska avancerad teknik som används för tillståndsövervakning och rätt mycket vetenskap inblandad i att beräkna och förutsäga degradering så brukar de flesta ändå säga att det inte är tekniken som är utmaningen utan 16. Underhållsorganisationen och dess resurser.  Kanske hänger det ihop med att många gärna och omedvetet ägnar sig åt teknik och glömmer ledning och organisation. Men det går inte. I bokens 16e kapitel ges en introduktion kring olika sätt att organisera och även en kort diskussion om att köpa, att outsourca.

Tillståndsbaserat underhåll (CBM – Condition-Based Maintenance) är en strategi som har utvecklats över tid och har sina rötter i flera viktiga historiska händelser. (A historical survey of condition-based maintenance models with ...)

Ursprung och tidig utveckling

Redan under den industriella revolutionen började man använda enklare former av tillståndsövervakning, särskilt inom järnvägsindustrin, där man använde ljud och vibrationer för att identifiera potentiella fel i utrustning. (A bit about the history of CM and CBM | Faraday Predictive)

Under andra världskriget, på 1940-talet, utvecklade C.H. Waddington en process för att förbättra underhållsplaneringen för det brittiska flygvapnet (RAF). Han ifrågasatte den dåvarande policyn att utföra schemalagt underhåll på jaktplan som Spitfire och Hurricane var 50:e flygtimme. Istället infördes inspektioner efter varje flygning, vilket visade sig vara ovärderligt för RAF, eftersom det möjliggjorde att flygplanen kunde vara operativa under längre perioder. (The History of Predictive Maintenance - Industrial Matrix)

I slutet av 1940-talet introducerade Rio Grande Railway Steel Company konceptet CBM, som initialt kallades "predictive maintenance". Denna metod fokuserade på att förutsäga underhållsbehov baserat på tillståndsdata snarare än fasta scheman. (Overview of predictive condition based maintenance research using ...)

Framväxt av CBM som strategi

Under 1970-talet utvecklades Reliability-Centered Maintenance (RCM) inom den kommersiella flygindustrin och antogs senare av USA:s militär och kärnkraftsindustri. RCM introducerade principen att underhåll bör baseras på tillförlitlighetsdata och riskbedömningar, vilket lade grunden för moderna CBM-strategier. (Reliability-centered maintenance)

På 1990-talet började CBM tillämpas mer allmänt inom tung industri, även om tekniken då främst var baserad på manuella datainsamlingar. Det var först med framväxten av avancerade sensorer och digital teknik som CBM blev mer effektivt och utbrett.

Modern tillämpning och framtid

Idag är CBM en integrerad del av många företags underhållsstrategier, särskilt inom industrier där utrustningens tillförlitlighet är kritisk. Genom att använda realtidsdata från sensorer kan företag förutsäga och förebygga fel, vilket minskar driftstopp och underhållskostnader. Trots dess fördelar är implementeringen av CBM fortfarande en pågående process i många organisationer, ofta på grund av kulturella och organisatoriska utmaningar.

Sammanfattningsvis har tillståndsbaserat underhåll utvecklats från enkla inspektionsmetoder till avancerade, datadrivna strategier. Dess historia sträcker sig över ett sekel, och dess framtid ser ljus ut med fortsatt teknologisk utveckling och ökad medvetenhet om dess fördelar.

Avsnittet om outsourcing känns lite tunt, då det i praktiken är en väldigt stor del av verksamheten att köpa in specialisttjänster, att köpa in resurser i anslutning till stor stopp eller att outsourca bas delar. Men det är också så stort att det kanske förtjänar en egen bok.

Som nyutexaminerad och nyanställd produktionsingenjör var en av mina första kontakter med underhåll, nästan oändliga diskussioner om definitionen av olika nyckeltal. TAK och OEE är begrepp som i teorin är tydliga men som när de, i alla fall då, skulle anpassas till vårt sätt att arbeta och de system och mätdata vi hade blev föremål för eviga diskussioner. Kanske är den relativa långsiktigheten och det relativa värdet av att vara förebyggande ett av skälen till att nyckeltal är viktiga. Vi vet inte förrän långt i framtiden om vi underhöll på rätt sätt, då behöver vi nyckeltal att följa idag som ger guidning. Så att det finns en standard med 183 nyckeltal gör mig inte förvånad, bara fortfarande lite förskräckt. Dock bekänner jag mig som de flesta andra till att du kan nte förbättra det du inte kan mäta och därför blir kapitel 17 med översikt över ekonomi och nyckeltal nödvändigt.

Operatörsunderhåll som ingår som en del i 18. Totalt Produktivt Underhåll, är ytterligare en sådan där brutalt logisk grundpelare som inte blir av för att vi ofta inte organiserar för det. Och avsätter resurser för det. Underhållschefen (och företagsledningen) vill gärna att operatörerna gör en stor del av underhållet, de är ju redan betalda av någon annan. Men satsas det på utbildning, instruktioner och verktyg? Allt för sällan.

I Sustainability Circle har vi ända sedan starten tryckt på att underhåll är en resurs, för de vet vad som funkar, men också måste ta ett större ansvar för utveckling och förbättringar. Om vi vill lyfta in underhåll i ledningen och styrelserummet räcker det inte att fokusera på att reparera, då måste man också visa att man vill utveckla. Skälet att vi trycker på det är förstås också att det ofta är ett svårt område. Man ska hinna, man ska ha resurser, kompetens och verktyg. Men alla problem till trots är det en nyckel för företagets och underhållets utveckling att man jobbar effektivt med förbättringar.

I kapitel 19 Förbättringsarbete framgår att jobbet här ibland snarare kommer från kvalitetsområdet, och deras standarder, men det är en sådan där annan nödvändig förutsättning, att man inte stannar i sin silo utan att man intresserar sig för och samarbetar med närliggande områden. Mycket passande att figur 19.1 förklarar ”silo”.

Eftersom olyckor och incidenter är överrepresenterade i underhållsområdet är det helt centralt med ett kapitel som fokuserar på 20. Riskhantering och säkerhet. I inledningen ges korta berättelser om kända haverier. Och tyvärr skapas kontinuerligt nya sådana. Att på allvar skapa en säkerhetskultur är en uppgift utan slut. De delar som ingår kan man förstå mer om i kapitel 20.

I Sustainability Circles Tankegodsbibliotek, finns för medlemmar, ett jättebra PM författat av vår Grundare Anders Källström, baserat på teori och praktiska erfarenheter från våra nätverk, Att leda produktion och underhåll med kultur - Hur ser en underhållskultur ut som dels tar oss från ett avhjälpande till ett förebyggande underhåll och dels tar oss in i ett Smart Maintenance? Och hur skapar och upprätthåller man en sådan: https://www.sustainabilitycircle.se/bibliotek

En utmaning för oss är att när saker utvecklas, tex från industri 1.0 till Industri 4.0 så försvinner inte det gamla, utan det läggs på fler lager. Att som i industri 1.0 förstå mekanik och remdrift, ingår fortfarande och kommer inte att försvinna. Industri 4.0 med internet of things är en utökning, en expansion, inte en ersättning. Fördelningen ändras förstås, att förstå sensorer och styrsystem är nödvändigt för alla, att kunna remdrift räcker med några få idag, annat var det förr. Hur det blir i framtiden kan vi inte veta, bara göra kvalificerade gissningar och scenarier om. I avslutningsdelen finns ett relevant och genomarbetat scenario om 21 Framtidens underhåll. Vi saknade lite innehåll i outsourcingavsnittet men här finns ett bra avsnitt om utvecklade samverkansformer, till exempel partnering. I det hänseendet är framtiden redan här.

Att boken avslutas med ett kapitel om 22. Underhåll och cirkularitet glädjer förstås oss som i femton år har sagt att underhåll och hållbarhet delar halva ordet. Att underhåll skapar hållbarhet. Hållbar utveckling är ett brett område och innehåller mycket. Energieffektivisering är kanske den del som ligger allra närmast underhåll, men även cirkularitet är ett område som man måste behärska om man med trovärdighet vill säga att man jobbar med Hållbart Underhåll.

För mig som ”fuskar” inom underhåll är boken i sin helhet en perfekt översikt. Och för alla proffs som behöver hjälp att förklara olika delar för sina chefer och medarbetare är det en perfekt källa till tydlighet och enkelhet.

Läs den gärna och använd den som stöd att påverka dig själv, ditt företag och Sverige i en riktning av mer Hållbar Produktion!

/Henric

I.                             Introduktion

1.        Vad är underhåll och driftsäkerhet

2.        Systemperspektiv

3.        Hållbarhetsperspektiv

4.        Livscykelperspektiv

5.        Hantering av tillgångar – Asset Management

II.                          Designfasen

6.        Felorsaker och underhållstyper

7.        Driftsäkerhet

8.        Livscykelkostnadsanalys och livscykelanalys

III.                       Realiseringsfasen

9.        Underhållsstrategi

10.  Funktionssäkerhetsinriktat underhåll - RCM

11.  Reservdelsplanering

12.  Underhållsdokumentation

IV.                      Driftsfasen

13.  Underhållsaktiviteter

14.  Tillståndsbaserat underhåll

15.  Underhållsstyrning

16.  Underhållsorganisationen och dess resurser

17.  Ekonomi och nyckeltal

18.  Total produktivt underhåll

19.  Förbättringsarbete

20.  Riskhantering och säkerhet

V.                         Avslutning

21.  Framtidens underhåll

22.  Underhåll och cirkularitet

VI.                      Övningsuppgifter och diskussionsfrågor

23.  Exempelföretaget Precision AB

24.  Övningsuppgifter

25.  Repetitions och diskussionsfrågor