Vad är egentligen problemet?

På 1940-talet lanserades tanken på att underhåll borde vara förebyggande, inte avhjälpande. Det har, ärligt talat, gått sådär. Sjuttio till åttio procent av allt underhåll är fortfarande avhjälpande, trots att haverier är väldigt dyra. Utnyttjandegraden i svensk industri är bara drygt 50 procent. De 100 000 svenskar som arbetar med underhåll borde användas på ett mycket bättre sätt.


De senaste tio åren har vi arbetat med att utveckla ett lärande underhåll. Varje fel, varje brist borde leda till utveckling, dels inom underhåll men också (framför allt) genom att underhåll lär andra vad de gör för fel. Det innebär att underhåll måste vara kommunicerande och äga förmågan att ”tala med bönder på bönders vis”. Det går, ärligt talat, också sådär.


De senaste fem åren har digitaliseringen gjort enorma framsteg. Vi kan numera få hjälp med både prediktion och lärandet av sensorer, uppkopplingar, big data, intelligenta algoritmer och olika sorters visualiseringsteknik. Numera finns allt vi behöver. Utmaningen är att få allt att fungera tillsammans, att integrera. Vad är det som måste integreras?


Jo för det första gäller det att integrera den analoga med den digitala tekniken. Det gör vi med hjälp av sensorer. Relevanta sensorer finns nästan alltid i ny teknik, men saknas ofta i den gamla. Företag som producerar med gammal teknik kommer därför efter i utvecklingen vilket på sikt kommer att vara väldigt skadligt, för att inte säga dödligt.


För det andra måste digital teknik integreras med annan digital teknik. Numera eftersträvar vi standards så att detta skall vara enkelt. Men, det går ärligt talat sådär. Det är allt för vanligt med system som inte kan kommunicera med andra system.


För det tredje måste vi människor bli bättre på att kommunicera med varandra internt. De ”silos”, ”vattentäta skott” och ”småpåvar, som vi släpar med oss från de gamla vertikala strukturerna stoppar upp utvecklingen på ett sätt som knappast är ändamålsenligt.


För det fjärde måste vi bli bättre på att kommunicera externt. Orsakerna till en del av våra problem finns ofta hos leverantörer och underleverantörer, men kanske även hos kunderna. Om vi inte uppmärksammar dessa på de problem som de orsakar kommer vi inte att komma vidare.


För det femte måste vi integrera våra organisationer vertikalt. Ledningen leder och måste leda även utvecklingen från ett avhjälpande underhåll till ett Smart Maintenance. Den teknik som nu erbjuds fanns inte när dagens ledande personer gick i skolan. Därför kräver deras engagemang att de förstår de nya möjligheterna.


För det sjätte måste vi integrera vår mänskliga kognitiva intelligens med datorernas artificiella intelligens. De båda sorternas intelligens är inte kopior av varandra. De är väsentligt olika, kompletterar varandra och måste därför kunna samarbeta.


När vi väl lyckats med de sex integrationsområdena är Smart Maintenance och Smart Produktion nästan samma sak.


En av våra, lite seniora, akademiska forskare konstaterade nyligen entusiastiskt att ”länge hände ingenting inom underhåll, nu händer hur mycket som helst”.


Det gäller dock inte i alla företag. Polariseringen mellan de som är med i utvecklingen och de som tvekar är enorm. Det gäller både ute i världen och här hemma.


De som inte hänger med i utvecklingen lever väldigt farligt, så det är bara att sätta igång…


Anders Källström

Ordf Sustainability Circle


17 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla