top of page

Finns ekonomi?

by Anders Källström, founder and chariman of Sustainability Circle & professor in economics

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Finns ekonomi? Svaret är förstås ja. I det följande skall jag försöka motivera detta svar:


Ekonomi kan liknas vid hälsa. Ekonomi är, precis som hälsa, en abstraktion som märks som mest när den inte fungerar. Ekonomin skall (liksom hälsan) vara så god att den inte begränsar oss.

Ekonomins output - det yttersta syftet med ekonomi - är vår (privata) välfärd. Vi måste konsumera mat, kläder, boende och återhämtande men också utbildning, sjukvård och trygghet, etc för att överleva. Dessutom vill vi gärna ha en liten extra guldkant på tillvaron - om det går. Ekonomins input är resurser. De utgörs ytterst av naturresurser (råvaror, energi och miljö) samt arbete. Arbetet delas ofta in i intellektuellt och fysiskt. I den ekonomiska historiens gryning baserades ekonomin uteslutande på fysiskt arbete. Detta har vi sedan dess kunnat minska tack vare det intellektuella arbetet.


Den enklast möjliga formen av ekonomistyrning är att försöka få ut så mycket output och därmed välfärd i förhållande till input som möjligt.

Låt mig för att vara övertydlig konstatera att output inte existerar utan input. Konsumtion kräver produktion. Det går inte att dricka mjölk om man inte mjölkat korna …


Så långt är villkoren för människor och djur de samma (en varg måste jaga för att äta). Men, människan är förstås inte nöjd med den ekonomiska nivå djuren lever på. Vi har, sedan stenåldern, försökt få en allt högre utväxling på input i förhållande till output. Denna ”växellåda” - som på stenåldern bara hade ”ettans växel”, men tack vare den tekniska utvecklingen, nu har enormt höga växlar - kallas på ekonomispråk kapital.



Kapital är givetvis ett komplext begrepp. Vi delar in kapitalet i realkapital (inventarier, anläggningar), finansiellt kapital (resurser som lätt kan göras om till pengar) och immateriellt kapital (kompetens, organisation, patent, förtroendeskapande varumärken mm).

Realkapitalet är lättast att förstå: Vi gräver mer, och får därför större utväxling, med en spade än med en sked och ännu mer med en grävmaskin (inventarier). Om grävmaskinen styrs av en dator kan den kanske gräva dygnet runt, även när vi sover, vilket naturligtvis innebär en enorm utväxling på arbetet. Vi kan, för att ta ett annat exempel, arbeta mer och bättre om vi har tillgång till hus (anläggningar) och inte är beroende av väder, vind och utetemperatur.


Det finansiella kapitalet utgörs av pengar och resurser som lätt kan göras om till pengar. Dit hör vissa råvaror, fonder, lånemöjligheter, etc. Pengarnas roll är att vara (1) bytesmedel så att vi kan handla resurser och (2) värdelagrare så att vi kan spara värdet av vårt arbete. Dessutom ger pengar oss ett (3) ekonomiskt språk. Money talks! Pengar är ”världens största språk”, ett språk som lättare än alla andra språk motiverar de flesta av oss.

Det immateriella kapitalet är svårast att förstå. Det utgörs av hur vi organiserar teknik (alltså realkapital), människor, deras kompetens, pengar och rättigheter (som patent, varumärkesskydd, mönsterskydd, etc). Detta gör vi i form av företag. Våra företag och förvaltningar är den viktigaste formen av immateriellt kapital. Att sköta en sådan organisation kallar vi management.


Vad som anförts så här långt blir snabbt plågsamt komplext, särskilt i avancerade ekonomier. Därför behöver vi tekniker för att mäta ekonomin. Mätning av ekonomi kallas redovisning. Värdet av de resurser som vi stoppar in i ekonomin (input) kallas kostnader. Värdet av de resurser som kommer ut från ekonomin (output) kallas intäkter.

Skillnaden mellan intäkter och kostnader kallas resultat. Om resultatet är positivt (dvs värdet av output > värdet av input) kallas resultatet vinst. Om resultatet är negativt (dvs värdet av output < värdet av input) kallas resultatet förlust. Eftersom företag finns för att, genom utväxling, öka värdet av input har de bara ett existensberättigande om de går med vinst. Företag som går med förlust kannibaliserar på vår välfärd och måste försättas i konkurs för att inte skada oss (i praktiken får företagsledningen lite tid på sig att vända utvecklingen i positiv riktning).


Hur stor måste vinsten vara för att företaget skall få existera? Jo, kapitalet är finansierat av pengar från företagets ägare och långivare. Både ägarna och långivarna vill förstås ha betalt. Det kan exempelvis handla om dina egna pensionsbesparingar. Långivarna kräver ränta. Ägarna kräver vinst efter skatt (som är deras betalning eftersom de är ägare). Ju större kapitalet är desto större är kravet på räntor och vinst. En stor åker måste ju ge större skörd i absoluta tal än en liten åker. Detta mäter vi därför med s k kvotmått. Kvoten mellan vinst (skörd) och kapital (åkern) kallas räntabilitet eller lönsamhet. (Förr i tiden användes även begreppen avkastning eller avkastningsgrad vilket är lätt att förstå när vi jämför företaget med ett jordbruk). Vanliga krav på räntabilitet är 10-25%, beroende på bransch och konjunktursituation.

Räntabilitet används för att utvärdera företaget i sin helhet. På mer konkreta nivåer tydligörs nivåns bidrag till helheten med nyckeltal eller key performance indicators, KPI:er som det ofta heter numera. För en säljare kan försäljning per dag eller försäljning per kund vara en bra KPI. Inom produktionen arbetar vi med TAK-värden (OEE-tal på engelska) som beräknas genom att multiplicera en maskins tillgänglighet, med dess faktiska utnyttjande och den kvalitet maskinen åstadkommer.

Varifrån kommer det kapital ägare och kreditgivare finansierar? Jo från resurser (arbete och naturtillgångar) som vi investerar. Investeringar kan därmed ses som uppskjuten konsumtion. Den tid du lägger ner på att förstå detta PM är en investering i ditt kunskapskapital. (Äta kan du med gott samvete göra sedan).


Kapital åldras och slits. Därför måste det underhållas och, förr eller senare, ersättas. Ersättning av ett existerande kapital kallas reinvesteringar. Givetvis kan ett gott och resurseffektivt underhåll senarelägga kraven på att kapitalet byts ut, vilket inte sällan är lönsamt.


Underhåll och reinvesteringar krävs inte bara för realkapital utan även för det immateriella kapitalet. Kunskaper från 1990-talet räcker inte så långt på 2020-talet.


Ekonomi är förstås mycket svårare än vad som framgår av detta PM. Det finns gott om dilemman och paradoxer. Tio professorer i ekonomi hittar snabbt hur många grälpunkter som helst. Pengar till marknadsföring och distribution går ju exempelvis inte till utveckling och produktion även om de alla är beroende av varandra. Hur vet vi vilken satsning som ger högst räntabilitet?


Vi teoretiker brukar hävda att ett företags yttersta mål är långsiktig utveckling och därmed aktieägarvärde. Detta harmonierar med FN:s ambition om en hållbar utveckling för både Jorden och världen. Den kanske största paradoxen av de alla är därför kampen mellan kort och lång sikt. ”Bråttom” går ju ofta före ”viktigt”. Det gäller även företag, i synnerhet om de har en dålig ekonomi…









8 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla
bottom of page