Ingenjörsbristen – varför fler utbildade inte räcker
- Sustainability Circle
- för 5 dagar sedan
- 3 min läsning
I ett tidigare inlägg skrev jag om hur vi kan få fler unga att välja tekniska utbildningar och ingenjörsyrken. Men en ny rapport från Tillväxtanalys visar att det inte räcker.
Det är nämligen inte bara tillgången på utbildade civilingenjörer som är utmaningen – utan att många inte stannar i yrket.
Enligt rapporten arbetar endast 6 av 10 yrkesverksamma med civilingenjörsexamen i ett ingenjörsyrke. Det är en siffra som till och med sjunkit över tid. I kontrast arbetar över 90 % av motsvarande grupp i Tyskland inom sitt teknikområde. Så även om vi skulle lyckas utbilda fler är det inte säkert att vi blir fler.
Varför lämnar man yrket?
Det visar sig att många civilingenjörer lockas bort till andra yrken med bättre villkor. Enligt rapporten är den genomsnittliga lönen i andra yrken faktiskt cirka 20 % högre än i ingenjörsyrken för samma utbildningsnivå. Det innebär att många väljer att ta sina tekniska färdigheter och använda dem i roller som chefer, affärsutvecklare eller specialister utanför det klassiska ingenjörsspåret.
Men är det alltid ett problem att lämna?
En viktig nyans i debatten är att många av de civilingenjörer som inte klassas som verksamma inom ingenjörsyrken faktiskt arbetar i ledande befattningar – ofta som chefer inom teknik, IT eller forskning och utveckling. Det framgår tydligt i rapporten, där det vanligaste alternativa yrket är just chefsroller eller kvalificerade positioner inom exempelvis ekonomi och organisation.
Enligt de officiella klassificeringarna räknas dessa roller inte som ”ingenjörsyrken” – bland annat eftersom arbetsuppgifterna ofta handlar om ansvar för budget, personal eller strategi snarare än teknisk produktutveckling. Men i verkligheten är det ofta precis dessa roller som kräver en ingenjörsbakgrund för att vara effektiva ledare i teknikdrivna verksamheter.
Från vårt perspektiv i teknikcommunityn är det därför inte nödvändigtvis negativt att ingenjörer går in i chefsroller. Tvärtom: att ha ingenjörer som kan och vill leda andra ingenjörer är en viktig del av att utveckla både teknik och organisation. Det betyder att vi också behöver värdera och diskutera karriärvägar inom tekniken – där ledarskap är en naturlig fortsättning snarare än ett avhopp.
Samtidigt visar rapporten att även när man räknar in dessa chefsroller i definitionen av ingenjörsyrken, förändras inte grundmönstret nämnvärt: ungefär 6 av 10 civilingenjörer är fortsatt kvar i roller som på ett eller annat sätt kan klassas som ingenjörsrelaterade.
Lönebildning som verktyg
Tillväxtanalys visar i sin studie att om lönerna för ingenjörer höjs i förhållande till andra yrken, så ökar också andelen utbildade civilingenjörer som väljer att faktiskt jobba i yrket. De uppskattar att en ökning av ingenjörslönen med 580 kr per månad – allt annat lika – skulle kunna leda till att minst 490 fler väljer att stanna i ingenjörsyrket.
Det är en konkret åtgärd som inte handlar om att öka utbildningsplatserna, utan om att bättre matcha den kompetens som redan finns – med rätt villkor och incitament.
Var finns egentligen ingenjörerna?
En annan intressant detalj i rapporten är hur geografiskt koncentrerad ingenjörskompetensen är. I analysen används endast 18 av Sveriges 69 regionala arbetsmarknader – de där det fanns tillräckligt många civilingenjörer både inom och utanför ingenjörsyrken för att kunna dra säkra slutsatser. Dessa regioner täcker ändå över 92 % av alla yrkesverksamma civilingenjörer i landet.
Det betyder att den svenska ingenjörskåren i praktiken är starkt koncentrerad till våra större städer – som Stockholm, Göteborg, Malmö, Linköping och Västerås – medan många mindre regioner har mycket begränsade volymer. Det är viktigt att ha med i tankarna när vi diskuterar kompetensförsörjning, utbildningsorter och framtida teknikkluster.
Rörliga i teorin – men inte i praktiken
Man kan lätt föreställa sig att ingenjörer flyttar dit möjligheterna finns, men enligt rapporten är flyttbenägenheten mellan regionala arbetsmarknader förvånansvärt låg. Bland yrkesverksamma är det färre än 2 % som byter region varje år, och flyttviljan sjunker snabbt med åldern. Vid 35 års ålder är flyttfrekvensen fem gånger lägre än vid 25.
Tillväxtanalys testade därför sina resultat genom att helt exkludera personer under 34 år – alltså den mest flyttbenägna gruppen – och kunde ändå bekräfta samma tydliga samband: högre relativlön leder till att fler civilingenjörer väljer att arbeta som ingenjörer. Det stärker slutsatsen att detta är ett mönster som gäller även för de etablerade i yrkeslivet, inte bara för unga som är i början av sin karriär.
Vad betyder allt detta för oss i tekniknätverket?
För oss som arbetar med att stärka teknikens roll i samhället är det här värdefulla insikter. Vi kan inte bara fokusera på utbildningsvägen in – vi måste också prata om vägen vidare: rättvisa villkor, långsiktig motivation, goda karriärmöjligheter och meningsfullt arbete.
Om vi vill att fler ska stanna – måste vi också se till att det finns något att stanna för.
/Henric
🔗 Läs rapporten från Tillväxtanalys: Kan högre löner motverka ingenjörsbristen? (PDF)
📌 Och här är mitt tidigare inlägg om hur vi engagerar nästa generation: Att engagera nästa generation
Opmerkingen