Bevisa eller rimliggöra?
Av diskussionerna på Sustainability Circle Meeting den 18 maj framgick hur ekonomistyrningen spökar för oss i alla utvecklingssatsningar. Det går inte alltid att bevisa intäkterna av utveckling, även om alla inser att vi dör om vi inte utvecklas. Skulle vi kunna hjälpas åt att bygga vidare på dessa tankar?
Vi är alla överens om att företag måste skötas utifrån ett långtgående förnuft.
För både ingenjörer och ekonomer är förnuft nästan alltid liktydigt med bevis, helst i form av verifierbara siffror. Ingenjörer samlar in data exempelvis från sensorer och agerar på dessa.
Som ekonom blir man lätt avundsjuk på ingenjörerna. Ekonomi är en abstraktion - ungefär som hälsa. Ekonomi (och hälsa) finns. Dålig ekonomi är (liksom dålig hälsa) dödlig. Därför måste vi ta ekonomi (och hälsa) på allvar.
God ekonomi uppstår när vi agerar så att värdet av det vi gör är större än värdet av det vi förbrukar. Eller, som ekonomer uttrycker det: intäkterna måste vara större än kostnaderna.
Externa värden uppstår på marknaden efter förhandlingar mellan affärspartners. Om du som kund betalar X kronor för något, så är detta definitionsmässigt värt X kronor. Så långt är ekonomi enkelt.
Men, varifrån kommer de interna värdena? Hur skall vi motivera vårt interna agerande i ekonomiska termer?
Värdet av input av interna resurser är lättast. De kan ofta värderas utifrån vad det kostar att köpa in dem externt.
Men, nu handlar inte ekonomi om kostnader - utan om resultat. Därför måste vi hitta intäkterna.
Interna intäkter är ofta svåra att mäta. Därför måste de antas. Antagandena bygger på synsätt och är därför subjektiva. Det hörs redan här hur flummigt det blir. Flum är inte bevis.
Risken är att vi tar fasta på kostnaderna och bortser från de svårbevisade intäkterna. I så fall får vi en resultatblind kostnadsjakt – och en sådan är livsfarlig för företag som vill överleva.
En del har ”löst” detta problem med att hitta på en vinst som låter bra, låt oss säga 100. Därefter har de identifierat kostnaderna, lått oss säga 800. Och, vips har vi en intäkt på 900. En sådan kalkyl har lurat många ekonomer.
Vad finns det för alternativ?
Jo, ett rimliggörande. Det är så erfarna entreprenörer (som aldrig satt sin fot på en handelshögskola) gör. De känner efter, testar, känner igen och kör… Det går ibland åt skogen, men inte alltid. Några av dem känner rätt och blir då hiskeligt framgångsrika.
Som tjänstemän (i någon annans företag) är detta ofta inte möjligt. Ekonomichefer blir inte alltid så imponerade av andras ekonomiska känslor. Och, säger nej.
Det har kostat många företag väldigt bra projekt. För tjänstemän har liksom entreprenörer också känslor, varav många är riktigt bra. Och, situationen är sådan att vi inte har råd med att avstå från bra projekt.
Lösningen (när vi alltså inte kan bevisa intäkterna) är att rimliggöra våra ekonomiska känslor. Och, det kräver att vi kan före ekonomiska resonemang, även när de formella intäkterna saknas.
Är det dags för en två dagars ekonomiutbildning inom Sustainability Circle?
Comments