Vilket ledarskap krävs för att svensk industri skall lyckas med digitalisering och smart produktion? Vi är i ett skifte där det kommer mycket ny teknik, många nya kompetenser och svårt att veta exakt hur man skall navigera. Det som varit viktig för att bli framgångsrik fram till idag, tex lean, är fortsatt viktigt men känslan är också att det kommer nåt nytt.
Mer kreativitet, snabbare förändring, eftersom tekniken tar över allt mer av de repetitiva jobben.
Tekniken behöver inte längre människorna för att vara effektiv, men tekniken kommer alltid behöva människorna för att vara kreativ.
Det finns en utveckling från IQ till EQ till LQ, intelligens, emotionell intelligens, lärande förmåga. Om LQ är kritisk framgångsfaktor i framtiden vad ställer det för krav på ledarna? Hur är en bra chef för de med hög LQ?
Mod
Vad gör att visa bolag vågar? Vad gör att vissa bolag lyckas? Intressanta forskningsfrågor. Det finns generella uppfattningar om att vi är fegare i Europa än i Asien och USA. Att vi är långsammare och mer traditionella. Ofta exemplifierat med att alla nya stora bolag kommer från USA eller Kina.
Antagligen har de som lyckats åtminstone anpassat sin organisation och antagligen har de också anpassat sina affärsmodeller. Och dessutom har de nog rätt attityd. Både hos personal och ledning. Men räcker det?
Man måste alltid uppfylla krav för att få pengar och man måste alltid uppfylla kvalitetskrav, det kan ibland vara hämmande och onödigt bromsande, men är oftast viktigt och positivt för slutresultatet.
Ibland finns det regelverk som med flit gör att utvecklingshastigheten går ner, tex i läkemedelsbranschen skall förändringar godkännas, även flygbranschen är ett exempel med externa regleringar. Dessutom kan kulturen ibland lägga interna sådana hämskor. Men ibland är det också bra om det inte går för fort. Situationsanpassning är fortsatt alltid nödvändigt.
I reglerade branscher finns alltid utrymme inom vissa områden att förändra snabbt, även om det inte är möjligt överallt.
Nya kompetenser
Det behövs/kommer en ny kompetens som är duktig på sensorik och signalhantering. Så att vi har kvalitet i vår data och undviker redundans och andra problem triggat av våra sensorer.
Efterhand som IT blir en allt viktigare del i realiserandet av projekt så blir också relationen till IT organisation och kompetenser allt viktigare. Det är en ny svårighet. De har sina prioriteringar, sina KPI och kritiska framgångsfaktorer. De är inte alltid i linje med våra och därmed uppstår friktion.
Just nu känns utvecklingen mot ett digitaliserat underhåll som en bottom up process. Ofta driven av elektriker och automationskompetenser. Vi behöver en efterfrågan top down och ett ägarskap uppifrån och ned för att få fart och kraft.
Man måste försöka påverka cheferna. Är det alltid verkligen pengar som styr eller kan man nå dem på annat sätt också?
Kanske måste vi skapa nya strukturer, nya organisationer. Om det skall gå fort kan man inte vara belastad med gammal ryggsäck. Hur gör start ups? Hur får vi in det arbetssättet i avdelningar i våra stora organisationer?
Situationsanpassning
Att anpassa organisationen efter situationen är en bra tanke. Traditionellt kommer vi från en situation där underhåll har setts som en kostnad och är då organiserat sannolikt för process effektivitet, kostnadseffektivitet, kostnadskontroll.
Framåt ser vi en situation där det är ont om kompetens, både pga demografiutmaningar men också pga tempo och riktning i teknikutvecklingen.
Hur justerar man snabbast en organisation optimerad för effektivitet och kostnadskontroll till en som är optimerad för kompetensutveckling och teknikimplementering?
Tidigare har målet varit att undvika d-tid, och ha teknisk tillgänglighet, men framåt blir det andra mål tror jag. Och det påverkar också.
Det finns nog både ett makro och ett mikroperspektiv. Jag tänker på det som att hur man organiserar sig styrs av många saker och det är nog sällan som företagets/produktionens organisation styrs av vad underhåll vill. Det kommer påbud ovanifrån drivet av andra saker som kanske inte alltid är relevanta men som ändå påverkar. Enkelt exempel kan vara att skifta från en produktstyrd till en geografisk organisation, sannolikt baserat på behov inom sälj och utveckling snarare än produktion. Så skall man på allvar fundera över hur organisationen bör se ut ur makroperspektivet måste man upp på högsta ledningsnivå och sätta detta på agendan i relation till de andra perspektiv som finns där.
Men det finns förstås ett mikroperspektiv där man inom underhåll och angränsande är mer fria att utforma sin organisation och sitt arbetssätt. Det skulle antagligen vara enklare att förändra och påverka men det skulle inte få samma genomslag.
Integration
Vad är förlusten i en organisation? Alla organisationer har förluster, intern friktion, onödig administration, byråkrati. Hur organiserar man integration effektivt. Själv har jag ofta känt att arbete som syftar till integration är förluster, tex upprätthålla nätverk rent socialt, gå på möten som man inte själv känner är viktiga just då. Men om en snabb intern integration är viktig, tex för Smart Maintenance, hur gör man det utan att uppleva det som slöseri med tid?
Att jobba i projekt är ett handfast sätt att driva integration. Man lär av varandra och får gemensamma erfarenheter och jobbar mot gemensamma mål.
Vi behöver komma närmare varandra, inte bara socialt utan också kunna utbyta teknisk information enkelt, det gäller både internt och externt.
Om man jobbar i det som uppfattas som support, till skillnad från det som uppfattas som värdeskapande, tex underhåll och produktion, så har man som support alltid uppfattat det som viktigt att nätverka.
Men är det inte bådas ansvar? Hur får man det att bli bådas ansvar? Hur bedriver man egentligen effektivt nätverkande?
Man måste alltid komma ihåg att de steg man vill ta beror både på var man är och vart man skall. Så om man vill till samma ställe som någon annan också vill kanske man ändå inte kan ta samma steg för man är på olika ställen i dag.
Ibland är kanske det viktigaste inte att fundera på hur man skall göra utan bara göra. Just do it! Be om förlåtelse är enklare än att be om lov. Om du tvekar blir du stående på ett ben. Fail fast. Det finns många talesätt som försöker påminna om att det viktigaste är att vi gör, och drar slutsatser och delar erfarenheter.
Comments