Äntligen en road-trip


Som de allra flesta har jag länge vart instängd i en ruta. I mitt fall en 13 tums. Ta nu inte detta som att jag klagar!

Pandemin har varit fruktansvärd för så många på så många sätt. Och min saknad av att kunna resa runt i industri Sverige och träffa folk är inget mot de som i förtid förlorat sina äldre, eller de inom tex omsorgen och skolan (med risk för sin egen hälsa) som gjort hjälteinsatser för att samhället skall kunna fortsätta något sånär som vanligt. Eller de företagare som är verksamma i näringar som helt försvann.


För mig och för oss i Sustainability Circle har vi kunnat ställa om och utveckla nya metoder med digitala workshops, webbinarium och rundabordssamtal. Att vi inte kunnat resa har i stället betytt att vi kunnat ha rekordmånga aktiviteter. Och att vi kunnat nå rekordmånga människor med vårt budskap om att en hållbar utveckling kräver ny teknik och nya arbetssätt men utifrån att vi gör det mesta möjliga av det vi har. Se till att vi har en störningsfri produktion, utan olyckor, haverier och utsläpp.


Men….


Äntligen har vi kunnat planera och genomföra fysiska träffar igen.

Övernattning i Bergslagen!
Övernattning i Bergslagen!

Att min första resa igen (efter att underhållsmässan abrupt fick stänga ner den 11 mars 2020) gick till hjärtat av Bergslagen är kanske inte så otippat. Mycket av Sveriges industriella vagga är ju här och när man kör genom platser som Fagersta och Avesta på väg till Hofors passerar man många av svensk industris pärlor. Eftersom det var ett tag sedan sist utbrast jag ofta ”ja just det, det ligger ju här”.


Väl framme i Hofors hade vi en fantastisk dag arrangerad av kollegorna på Ovako Hofors.


I våra nätverk går det ut på att dela tankar om framtiden och nuet med varandra så att vi alla kan utvecklas snabbare för vårt eget, våra företags och vårt samhälles bästa.


Tålamod och kompetens är nyckelord framåt.
Tålamod och kompetens är nyckelord framåt.

Charlotta Backman introducerade dagen och beskrev de största utmaningarna framåt?


Att få tag på rätt kompetens, få ro att jobba långsiktighet, arbetsro, jobba in organisation och rutiner och stabilitet för att sedan jobba med ständiga förbättringar och mer förebyggande. Det blir med mycket förändring och kortsiktighet lätt en känsla av akut som driver känslan i hela organisationen.

Erfaren personal är på väg ut och därmed en massa kompetens som försvinner och den måste ersättas med ny teknik. Eftersom den nya generationen inte kommer att jobba på samma sätt.


Tålamod och kompetens är nyckelord framåt.


Intro filmen om Ovako: https://youtu.be/-E4Mit9Of5k




Anders Lugnet, ugnsansvarig på koncernnivå, beskrev Ovakos långa resa med att effektivisera sina ugnsprocesser. Det var fantastiskt att få se hur långsiktigt, sedan 2012, och målmedvetet de kunnat arbeta och de resultat de uppnått. Ovako är redan idag en av världens främsta på miljövänligt stål. Att man använder skrotråvara är naturligtvis en stor del, men också det långsiktiga arbetet med optimering av processer (varmflöde) och teknik (mätning, styrning och reglering) som i sin tur möjliggör investeringar i dyrare och bättre bränslen.


En förutsättning för att kunna jobba långsiktigt verkar vara att man är överens i hela företaget, förankrat i ledningen kring en plan, en road-map. Den justeras sedan naturligtvis baserat på omständigheter, konjunktur och teknikutveckling, men en process med en gemensam plan förefaller nödvändig.


Ett ingenjörmässigt förhållningssätt, eller att mäta mycket och kontinuerligt utveckla bättre och bättre modeller för optimering verkar också vara en kritisk framgångsfaktor. Anders Lugnet in action!

Det här med långsiktigheten är alla överens är viktigt men svårt. Vi lever i en tid där mycket driver mot mer kortsiktighet, kvartalsvinster och likes i sociala medier. Att då finna kraft, tid och fokus för att gneta på med den utveckling som krävs, men som inte är möjligt göra snabbt är riktigt imponerande. Att det tar tid beror på att det är stora anläggningar, stora investeringar och mycket kompetens som behöver utvecklas.


Anders beskrev tydligt att utan att först ha optimerat de processer och de anläggningar de har, hade de inte haft råd att investera i ny teknik. Om man genom att ta hand om anläggningen kan köra färre maskiner med högre utnyttjande behöver man inte göra uppgraderingar av så många utrustningar när man tar steget in i Industri 4.0.


Jag ser också fram emot att fortsätta följa utvecklingen när Ovako snart har en produktionsanläggning för vätgas som kan användas att ytterligare minska klimatavtrycket.


Ovako vill med data försöka definiera hur en optimal valskurva ser ut.  De vill gå mot Tillståndsbaserat underhåll och sätta rätt larmgränser
Ovako vill med data försöka definiera hur en optimal valskurva ser ut. De vill gå mot Tillståndsbaserat underhåll och sätta rätt larmgränser

Marcus Svadling presenterade några pågående pilotprojekt i Ovakos digitaliseringsportfölj. För att man småningom skall kunna komma till självreglerande processer måste man ju veta vilket normaltillstånd som är att föredra och sedan mäta och justera utifrån det målet. Men det är ibland svårt att definiera normaltillståndet eller det optimala läget på grund av många olika möjligheter att köra processen. Det finns många olika rätt! Inte bara ett.


Eftersom det är mycket lärande och mycket förändring är det bra att börja med ett mindre projekt, en mindre anläggning. En nackdel kan då vara att de besparingar man hittar inte blir så stora, eller att de ombygggnationer som krävs inte blir prioriterade eftersom prioritet ges till kritiska processer. Men sammanvägt känns det ändå rätt att lära sig på mer avgränsade piloter, medveten om att det kan ta längre tid än vad man vill på grund av vardagens och organisationens prioriteringar.


Ovako har valt att samarbeta med högskolan i Gävle och Högskolan i Skövde för att analysera stora datamängder då de både saknar kompetens och resurser.


Avslutningsvis var alla överens om att de senaste åren fört med sig mycket som är här för att stanna:

Vi kommer att ha mer digitala möten. Både internt och externt accepteras digitala diskussioner för sådant som man innan ”måste” träffas för.


Men fler digitala möten påverkar också kalendrar och arbetssätt. Man måste se till att man inte bara är på möten utan prioriterar annat typ av arbete, kreativt, utredande och förbättrande.

Man måste också själv disciplinera sig på ett annat sätt och inte jobba varken för lite, eller för mycket, eller med fel saker. Det kanske man gjorde innan med men förhållningssättet blir annorlunda när man jobbar på distans än när man är på kontoret.


Hemarbete har blivit accepterat. Vi kommer att resa mindre i tjänsten.


Vi var också överens om att det är otroligt stimulerande och träffas. Att prata medan man går runt på en fabriksvisning, att få intryck i alla sinnen samtidigt och i flera dimensioner, inte tvådimensionellt som på skämen i våra teams möten.


Och precis så ser ju planen för 2022 ut, en kombination av fysiska träffar och digitala träffar, utvecklande road-trips och tidseffektiva digitala inspel i en bra blandning.


Är du inte redan med, så hör av dig! info@sustainabilitycircle.se










34 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla